Remember this? Trycken skars ut för hand i plast hela första året innan "riktigt" screentryck kunde köpas in. ![]() Minns du den här? En av våra allra första dam-toppar. Även detta tryck skars ut för hand och det var pilligt, vill jag lova! ![]() I början fick alla bilder bli svartvita, medan produkten och personen i den behöll sin färg. Schysst, men väldans tidskrävande. ![]() Inköpet av pinmaskin blev en milstolpe i verksamheten. ![]() En annan absolut milstolpe var naturligtvis flytten hemifrån när företaget fick egna lokaler. Bilden visar ett av skyltfönstren vintern 2007. ![]() I butiken blev det plats till att tänka om. Bland annat blev det ett inköp av en plotter som kompletterar screentrycken utmärkt. |
|
Historien om flatebo.se
Sommaren 2005 hade jag layoutat, tryckt och gjort i ordning en del merch till bandet Skyplugged som David och jag spelade i. Grejerna gick som smör, så jag tänkte "varför inte starta eget företag?" Hösten kom och jag trixade lite, hittade på lite layouter och slängde ihop en enkel sida med t-shirttryck som jag i teorin skulle kunna göra. För att spejsa till det lite, skrev jag priser och kontaktuppgifter, men det var egenligen inte på allvar, jag lekte mest webbdesigner med ett inte helt lyckat resultat. Vi hade inga tryckta t-shirts, ingen webbutik eller någon seriös plan om att min lek skulle bli en stor grej. Nejdå. Jag gick på universitetet och läste till lärare samtidigt som jag skickat in papper på att starta ett företag. Samtidigt som David och jag var rätt så nygifta och spelade med Skyplugged stort sett varendaste helg. Man skulle kunna fråga sig om jag tänkt igenom saken helt, men då skulle svaret bli nej, så den frågan ställer vi inte. Min väg från idé-sätta igång-färdig har aldrig varit särskilt lång. Snarare kort, naiv och halvdan. Dan. Så hette den första kunden. Han ville ha en armygrön t-shirt med Jesusansiktet på, för en sån t-shirt fanns ju att välja på i min låtsasaffär. Okej, tänkte jag, och struttade ner på stan för att hitta en armygrön t-shirt att trycka på. När sedan fler beställningar kom in, började jag förstå att jag gjort hela grejen lite bak-och-fram. Borde man inte hellre sälja saker som man verkligen hade? Det blev svårt att hela tiden strutta iväg och leta kläder som folk ville ha. Och detta mitt uppe i Dostojevskij, Jane Eyre och Max potta som vi läste på lärarprogrammet. Så vi tänkte om och började köpa in kläder att trycka på. En t-shirt i taget. Jag skar ut trycken för hand i overhead-folie och tryckte med textilfärg i en screenram och fixerade med strykjärn. Inte helt proffsigt på den tiden, alltså. För att folk skulle se hur t-shirten såg ut fick vi själva kliva i den, dra in magen och försöka se snygga ut, fota in och lägga ut på flatebo.se. En t-shirt i taget. Jag minns när jag en gång hade köpt in fyra t-shirtar, tryckt och lagt ut på flatebo.se. "Åh, Gud, nu får du hjälpa mig med den här storsatsningen", minns jag att jag tänkte. Och på nåt sätt spred det sig. Fort. Min storebror Henrik komponerade ihop en webbutik - just denna som du nu befinner dig i - och vi fyllde den med t-shirts. En t-shirt i taget.. Och så pins, förstås. Dessa beställde vi färdiga från olika leverantörer på den tiden. När våren kom började jag inse att jag inte skulle hinna med både studier och företag. Vi hade en del grupparbeten på skolan och jag tyckte alltid synd om mina gruppmedlemmar (förlåt igen om ni läser det här!) för att jag aldrig prioriterade studierna. Till sist hoppade jag helt sonika av. Nu var en storsatsning uppe i kanske fem t-shirts, vi köpte en pinmaskin, en laserskrivare och ett riktigt screentryck. Nu skulle det bli webbutik på riktigt! Och webbutik blev det. Vi (som innefattar min man David och mig) bodde i en två-trea och i denna lägenhet fick företaget fläkas ut överallt. Det spred sig som en vind från gästrummet in till vardagsrummet, in till sovrummet och köket. Överallt. Somliga dagar bestod min kontakt med andra människor i att jag träffade någon när jag gick med soporna (wow, dagens stora äventyr!), annars höll jag mig hemma och layoutade, tryckte, skickade beställningar och bredde ut företaget ännu mer. Att hålla alfabetisk ordning har aldrig varit min starkaste gåva (mamma säger att det är för att jag är så kreativ, så vi skyller på det) och företaget spred sig och spred sig därhemma. Jag vet inte hur många gånger vi gjorde om hemma för att företaget skulle få plats. Ett år fick det överta sovrummet och vi fick sova i vårt lilla gästrum där bara sängen fick plats. Det funkade hyffsat, men man blir lite trött av att klättra över varandra när man ska sova. I alla fall när man gör det i ett år. Två hus nedanför oss hittade vi en ledig butikslokal som vi slog till på. Där kunde vi kombinera webbutik med design- och presentbutik plus tryckeri och lager. Vi snickrade ihop en stor del av inredningen, målade, tapetserade och gjorde snyggt. I augusti 2007 hade vi vår invigningsfest och vi stornjöt. Äntligen kunde man gå till jobbet och - framför allt - gå hem från jobbet! Att vara egen företagare är tjorvigt nog eftersom man har företaget i huvudet hela tiden, då är det extra skönt och viktigt att få ha en fysisk arbetsplats. Plötsligt kändes vår enkla lägenhet superlyxig och stor, eftersom det bara var vi och inget företag där. Vi köpte en plotter och en transferpress och jobbade på. När jag skriver "vi" hela tiden, menar jag egentligen mig. David jobbar som instruktör på Räddningsverket, men hjälper till med bokföring och annat på fritiden. Det är också hans lön som vi lever av, eftersom alla pengar i företaget fortfarande går åt till att bygga upp flatebo.se. Vi startade ju med noll kronor, inga bidrag, inga lån, men med en stor Gud och ett steg i taget. Så kör vi fortfarande. I skrivande stund är vi fortfarande kvar i vår lokal, men butiken har vi stängt. En del tror att det är ett bakslag för oss att vi inte har butiken öppen, men för oss är det verkligen ett framsteg. Det betyder ju att vi inte har tid med annat än just flatebo.se och att vi kan prioritera det för fulla muggar! Klart att det inte alltid har varit lätt och kul. Exempelvis de två (!) gångerna som vi har blivit kopierade av andra kristna webbutiker (!!) eller han som ville att vi skulle köpa flatebo.com av honom "så att den inte hamnade i orätta händer". Ha, pyttsan. Nu är det alltså dags att fira tre år. Tre år av en kurvig bana som slingrat sig hit och dit, men som hela tiden fört oss framåt och uppåt. Med bibelordet "Jag skäms inte, jag vet Vem jag tror på" startade vi flatebo.se. Drömmen var att hjälpa kristna att våga visa Vem de tror på. Bibelordet och drömmen finns kvar. Och vi har växt med dem. I tre år. Till dig som varit och är kund hos oss, har vi ett enda ord: Tack. Utan dig och utan Gud hade vår dröm aldrig blivit av. Tack vare dig firar vi tre år och tack vare dig fortsätter vi. Tack vare dig. Tusen tack också för alla uppmuntrande mail, telefonsamtal och hälsningar, det har verkligen utgjort en skillnad. Era glada mail har jag skrivit ut och satt upp på anslagstavlan. Att ha härliga, kristna kunder rekommenderas verkligen, ni är underbara! Ett stort tack till våra familjer är också på sin plats. Jag tror knappast att någon av er har klarat er undan att hjälpa till lite nu och då. Längs vägen har vi aldrig hört något annat än uppmuntran, alltid fått hjälp och stöd. Ni anar inte hur värdefullt och avgörande det är att ha er. Med djup tacksamhet och med en önskan om Guds rika välsignelse PS: Ni tror väl inte att flatebo.se stannar av bara för att vi har tre år på nacken? Åhnejdå, vi har mer planer än någonsin. Välkommen att vara med! |
|